Nästa vecka är det dags för den stora bokrean. I vanlig ordning skall man där kunna hitta massor av böcker till fantastiskt låga priser. Thrillers och deckare till faktaböcker...kanske i ämnet mat, fotografering, IT och mycket mer...Nu återstår frågan, när skall man få tid till att läsa...i dessa OS-tider.

Någon som vet...
InK

   Söndagen den 14.e februari har benämningen Alla hjärtans dag. Denna dag har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag.

Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet, men exakt vem denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om Sankt Valentin.

Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. Även i Sverige har seden att på lek para ihop flickor och pojkar funnits men i tradition varit förlagd till pingsten.

Att kärlek är hälsofrämjande är ingen som tvivlar på...men varför begränsa till en dag. Kanske kommunen Norsjös engagemang i ämnet är något att ta efter för dagens politiker. Heja Norsjö!

InK

   Göran Hägglund - KD´s partiledare - undrar om svenska folket har rätt att få veta vad de rödgrönas speciella tolkning av begreppet jämställdhet egentligen innebär i dagens DN.

För dem som såg partiledardebatten i SVT:s ”Agenda” förra söndagen gavs ett tydligt åskådningsexempel. Miljöpartiets Peter Eriksson stod till tjänst då han skulle förklara för svenska folket varför de rödgröna vill bestämma åt föräldrar hur de ska ta hand om sina barn.
Vet inte föräldrarna bättre än politiker vad som är bäst för de egna barnen? Jo, så är det om man ser till varje person, men inte om man ser till det samlade resultatet, blev svaret! Det vill säga principen om att man ska få bestämma själv övertrumfas av synen att människor gör fel.

Så frankt brukar de rödgröna inte uttrycka sig, men för debattens skull är det välgörande. Svenska folket har rätt att få veta vad de rödgrönas speciella tolkning av begreppet jämställdhet egentligen innebär: att din frihet som enskild person är en illusion – använder du din frihet fel kommer den ändå att offras på statistikens altare. Och verktyget för detta heter kvotering.

...

Vi kristdemokrater är för jämställdhet och lika möjligheter mellan man och kvinna. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men vi ser också att det finns gränser för vilka tvångsmedel politiker har rätt att ta till. Vi är därför också det parti som konsekvent värnar den enskildes fria val och motsätter oss kvotering.

Kanske för att vi är det parti i svensk politik som är mest tydligt värdeorienterat.

I alla händelser var den rödgröna uppställningen i partiledardebatten talande i ett avseende, som hittills förbisetts av analytiker: Det vi såg var konturerna av en kommande kvoteringsoffensiv i svenskt samhällsliv – om de rödgröna vinner valet.

En av Kristdemokraternas huvuduppgifter kommer att vara att motverka detta.

..

Instämmer till fullo!

InK

   Frågor om livets början och slut är ofta svåra samtalsämnen och tal om döden är många gånger tabubelagt. I sjukvården känns döden lätt som ett misslyckande.

Dagens avancerade sjukvård kan bota eller behandla sjukdomar som förr ledde till döden. Avancerad livsuppehållande behandling som häver livshotande tillstånd och förlänger livet är välkommen, men på köpet får vi nya etiska problem och svåra ställningstaganden att hantera. Ibland kan livsförlängande insatser även innebära förlängd dödskamp.

Hippokrates urgamla teser om läkarens uppgift att: ”Aldrig skada, ibland bota, ofta lindra, och alltid trösta”, har förskjutits till att; ”Helst förebygga, alltid bota och ofta lindra”. Däremot verkar den oerhört viktiga tröstande uppgiften ha tonats ner. Där trösten uteblir kryper oron lätt fram. Då är det lätt att den äldre och sjuke uttrycker en önskan att dö för att inte ligga sjukvården och anhöriga till last. Vem vill ha ett sådant samhälle?

De flesta av oss kommer att dö den långsamma döden. Rätten till vård och omsorg i livets slut är en fråga om människovärde. Därför måste den palliativa vården få mycket högre prioritet än vad den har idag. Den framlidne kristdemokratiske riksdagsmannen och kände cancerläkaren, professor Jerzy Einhorn, såg till att få vården i livets slutskede likställd med akutvård. Vi kristdemokrater vill att den palliativa vården skall bli en egen medicinsk specialitet.

Accepterar vi dödshjälp som en utväg ur en svår situation eller ett svårt lidande, avtar samhällets ansvar att hjälpa den utsatte. Med mänskligt stöd och assistans och med stöd av mediciner och tekniska hjälpmedel lever många personer ett gott liv och betyder oerhört mycket för sina anhöriga trots grava handikapp och svåra sjukdomar.

Samhället är inne på en mycket farlig väg om utomståendes subjektiva bedömningar får avgöra vad som gör ett liv värt att leva. Vi måste upprätthålla de etiska principer som vidmakthåller människors förtroende för sjukvården. Sjukvården ska inte hjälpa människor att dö! Den ska hjälpa dem att leva!

InK